Nutid:
Ida stod lutad mot väggen. Hon släppte sin cigg och rusade fram till mig för att krama om mig. Jag grimaserade till lukten utav rök och i gick in igenom glasdörren. Vi hade gått om tid på oss, och Helena, hon som hjälpte oss med programmet kollade förvånat på oss när vi gick förbi. Hon skyndade efter oss.
”Vad bra att ni är i tid, tänkte att ni ville se hur vi har möblerat om innan det börjar.” Vi nickade och en sminkartist började lägga på puder på mig även fast jag hade kaffe i munnen. Jag ryckte till lite och hon log mot mig och drog fram en stol till mig. Ida satte sig på bordet mittemot och Helena tog fram sina papper. Hon bläddrade snabbt igenom dem och vred upp blicken mot oss.
”Det var bra att ni tog bakvägen idag, det är redan smockfullt med fans.”  Sminktjejen gick över till Ida och jag  log lite för mig själv. Våran show, var en utav världens kändaste även fast vi började med den för några månader sedan. Folket älskade våra skämt, hur vi lekte och gjorde tävlingar med våra gäster. Och idag skulle ett utav det kändaste bandet komma hit. One Direction. Inte för att jag var ett stort fan, hade mest hört ’What Makes You Beautiful’ men så kändes det ändå coolt att dem skulle komma hit. Att vi skulle få prata med dem. Helena gav mig ett papper  med vad vi skulle göra med dem. Jag läste snabbt igenom det.
”Nu måste vi skynda på lite här” Helena visade att vi skulle följa efter,  hon höll upp en dörr för oss och i klev ut i våran studio. Publiken skulle släppas in om en kvart och jag och Ida nickade gillande åt möbleringen. Helt plötsligt så började fansen skrika där ute, och eftersom man nästan aldrig hörde in så visste vi att dem var här.
”Kom så går i och hälsar på dem” log Helena och la ena handen på min rygg och knuffade mjukt ut mig genom dörren.

När vi kom upp till entrén så stod dem och pratade med tjejen vid disken. En äldre kille kom fram och sträckte ut handen. ”Hej, Paul” log han och skakade våra händer. Helena presenterade oss och Paul nickade.
”Tack för att vi fick komma, finns det något ledigt rum där dem kan byta om?” Paul nickade bakåt mot de fem killarna som nu stod och kollade på oss. Paul vinkade fram dem och började presentera oss. Jag log lite blygt mot alla och kollade sedan ner på mina kläder för att kolla om det så bra ut. Jag hade på mig ett par svarta byxor och ett rosa linne med volanger och smycken på.
”okej-” sa Helena ”om ni pojkar går och byter om och sen så träffas vi om en kvart deras omklädningsrum. Pojkarna såg lite obekväma ut med att träffas i vårat omklädningsrum men det brydde sig inte Helena eller Paul om.
”Bra” sa Paul och Helena började beskriva vart dem skulle gå.

 

 

---