Det spöregnade ute. Ida sprang med ena handen ovanför huvudet, som om det skulle hjälpa. Jag hade valt att sitta kvar i bilen och Ida öppnade bildörren. Jag kollade på huset där Emma stod och vinkade mot oss. Ida lutade sig över mitt säte och vinkade stort till Emma innan hon startade motorn.

 

Det var bara några minuter kvar tills limousinen skulle komma. Vi skulle dela med Helena och hennes man. Det gjorde mig nervös, vi hade knappast pratat sedan jag hade blivit av med jobbet bara några gånger över telefon, och nu så skulle jag få träffa henne öga mot öga. Jag drog handen för att rätta till min klänning som jag redan hade blivit arg på. Det tutade utanför och Ida tog upp ett lila paraply och höll det ovanför mig medans vi gick ut i regnet. En kille sprang och öppnade dörren till bilen för oss och vi båda log snällt mot honom.
"Heeej!" utbrast Helena och kramade snabbt om Ida, jag gick bakom henne och Helena la båda händerna på min axlar innan hon drog in mig i en kram.
"Jag har saknat dig." Hon släppte taget om mig. "Och det här är min pojkvän Simon, det var ett tag sedan ni träffades." Vi nickar och Simon skakar hand med oss båda.

Bilresan går fort, vi sitter och pratar om allt från hur Helena och Simonas senaste resa till Kina var till vart vi köpte skorna. Helt plötsligt öppnas dörren bredvid mig och samma kille som öppnade för oss förut sticker in sitt huvud.
"Vi är här nu" Han sträcker fram sin hand mot mig och hjälper mig ut och jag råkar fnissa högt över hur speciellt det känns att få hjälp ur en bil. Mannen kollar lite på mig innan han ger ifrån sig ett artigt leende och släpper Helenas hand.

Vi går upp för grusgången och en man visar oss in i lokalen.

 

Musiken spelas behagligt högt, på bord runt om i det stora rummen står det pumpor med lyktor i. Ett bord är fullt av massa mat, någon dricka med fake spindlar i och på en tallrik står det cupcakes i form av spöken, pumpor och häxhattar. Det är fullt med folk, men det är inte rörigt, inte som en utav de vanliga festerna, alla här är professionella.

 

Helena lämnade oss redan när vi hängde av jackorna, en utav hennes chefer ville tala med henne. Ida hade gått för att hämta dricka så nu stod jag här ensam med Simon. Simon lägger ena handen på min axel när han skrattar åt något som jag sa jag ler stort mot honom.

Helt plötsligt vänder sig Simon om och vinkar hit sig några. Jag vänder mig snett och det är först jag inser vilka det är bakom maskarna när jag ser det lockiga håret.