Deppdagar. Jag satt i min pyjamas i soffan. Ida kom fram och gav mig en kram.

"Jag kommer hem vid fyra, glöm inte att ta tempen på Emma om några timmar, okej?"
Jag nickade och kollade snabbt på Emma som låg i soffan mot mig. Hon var in virrad i sitt täcke och kollade trött på nickelodeon. Stackarn hade fått en typisk höstförkyldning. Ida går fram till Emma och ger henne en puss på kinden.
"Krya på dig nu" säger hon och stryker handen över hennes panna. "Så ni klarar er nu?"

Båda jag och Emma kollar upp på Idaoch suckar. Jag har passat henne förut, och är ungefär som en extra mamma för Emma. Ida skrattar och går ut från lägenheten.

 

Emma hade somnat, klockan var lite över tolv och jag sträcker mig och tar försiktigt fjärkontrollen ur hennes hand. Jag zappar över till mtv. Det är en repris på VMA och jag ler när Katy Perry kommer upp på scenen. Hon ropar upp dem nominerade och jag stelnar till när  jag hör One Directions namn. Jag visste inte att dem var med? Jag suckar och inser hur lite jag vet om dem. Emma sätter sig upp. Hon gnäller till och jag flyttar över mig till henne.
"Hur är det vännen?" Emma lutar trött sitt huvud mot mig och jag lägger handen på hennes panna.
"Jag ska bara hämta tempen okej?"

När jag kommer tillbaka ligger Emma ner igen. Jag stannar till och ser att One Direction står på scenen. Alla ler och dem håller i ett pris. Man ser Katy stå i bakgrunden och le och det stör mig att alla står och ler så stort. Min blick fastnar på Harry som tar tag i microfonen och börjar säga något. Han ler stort och det stör mig. Det var ju ändå han som fick mig att förlora jobbet.
"Kommer du eller?" Gnäller Emma och kollar på mig. Hon sträcker ut armen mot mig och jag ler och sätter mig bredvid henne. Emma gapar snällt munnen innan jag har sagt till och jag skrattar till och stoppar in tempen.
"Du är allt duktig du" ler jag och strycker henne över hennes rosa nattlinnes rygg.