Harry hade tydligen lärt sig vart jag bodde. När jag försökte visa vägen log han bara och skakade på huvudet åt mig. "Jag vet redan" sa han och gav mig ett snabbt leende i backspeglen. Jag nickade och han svängde in och ställde sig vid trottoaren.
"Tack för skjutsen" log jag och han nickade som ett varsågod.
"Jag följer dig till dörren." sa Harry och gick ut ur bilen innan jag hann protestera. Han hann runt bilen och öppnade min bil dörr och jag skrattade högt. "tack"

Harry öppnade också porten och när vi kom fram till våran ytterdörr så stannade han där.
"Jaa.." sa jag och började låsa upp. Harry stod där och sa ingenting. Jag skrattade till. "Du vill komma in, eller hur?"
Harry log snett och jag öppnade dörren för oss båda. Klockan var lite efter halv tolv

"Är jag helt fel om jag säger att det känns som om du planerade detdär?"
"Nej" svarade han och jag log och sparkade av mig mina skor.

 

Vi satt i turnebussen. I bussen fanns det är rum med inbyggda sängar, två badrum, ett litet kök, chaufförens lilla ställe, och vårat stora sällskapsrum. Vi satt där nu. Jag hade lagt upp mina ben på bordet och lutade mig bakåt i soffan.
"Din tur, Niall." Zayn kastade playstation kontrollen på mig och jag fångade upp den innan den for i golvet. Jag skulle köra mot Louis, han hade vunnit över Zayn. Jag satt mellan Harry och Liam, dem båda satt nere i sina telefoner, som vanligt. Jag startade spelet och det slutade med att Louis vann.
Jag sträckte fram kontrollen mot Harry, han märkte inget och jag suckade. "Harry"

Ingen reaktion från honom och jag knuffade på honom. "Din tur" Han nickade och la ifrån sig mobilen och precis när han hade lagt ner den på bordet så plingade det till. Harry böjde sig framåt igen och Zayn suckade högt.
"Seriöst? Vem smsar du med?" Harry kollar upp från mobilen och jag passar på att försöka se namnet. Harry drar snabbt undan den och knuffar bort mig. "Sluta! Med en kompis bara."

"En kompis med boobies?" Zayn viftar på sina ögonbryn och jag bryter ut i skratt.

"Typ" ler Harry och vänder sig om mot mig.
"Du kanske också borde träffa någon snart." i vanliga fall så skulle jag ha blivit stött den av kommentaren men jag rycker på axlarna och lutar mig bakåt.
"Kanske redan har gjort det." Jag ler stor när jag tänker på henne, och dem andra killarna märker det och skrattar högt åt mig.
"Gulligt" säger Louis och lutar sig bakom Harry för att nypa mig i kinderna.

"Vad heter hon då?" Liam har nu släppt sin mobil och kollar intresserat på mig.
"Elizabeth." säger jag och kollar ner i golvet. Mina kinder rodnar och jag är allt för upptagen med att dölja det för att märka blickarna Harry och Louis ger varandra.

 

"Vill du ha något? Te?" Harry följer efter mig in köket och sätter sig ner på en stol. Jag sätter på tevatten utan att vänta på något svar och ställer mig lutad mot diskbänken med blicken på honom. Harry trummar med fingret på bordet som enligt mig är väldigt irriterande. Jag suckar högt åt det och vänder bort blicken precis när vattenkokaren slutar. Jag börjar hälla vatten i tekannan och hör hur Harry kommer fram till mig.
"Irriterade det dig?" säger Harry snällt och lägger förskitigt handen på min midja. Jag ställer ner vattenkokaren och nickar. Harry drar in mig i en kram.
"Förlåt" säger han mjukt innan han tar ett steg ifrån med båda sina händer runt min midja nu. Jag kollar ner på dem och Harry drar mig närmare igen. Jag ler lite mot hans bröstkorg innan han kollar ner på mig. Våra ansikten är mindre än en decimeter ifrån varandra. Jag känner hans andedräckt mot mig och han böjer sig ner. Våra läppar möts och känslorna bubblar upp i mig. Jag ler innan jag slutar mina ögon och låter Harry dra mig närmare honom igen.

 

Det spöregnade ute. Ida sprang med ena handen ovanför huvudet, som om det skulle hjälpa. Jag hade valt att sitta kvar i bilen och Ida öppnade bildörren. Jag kollade på huset där Emma stod och vinkade mot oss. Ida lutade sig över mitt säte och vinkade stort till Emma innan hon startade motorn.

 

Det var bara några minuter kvar tills limousinen skulle komma. Vi skulle dela med Helena och hennes man. Det gjorde mig nervös, vi hade knappast pratat sedan jag hade blivit av med jobbet bara några gånger över telefon, och nu så skulle jag få träffa henne öga mot öga. Jag drog handen för att rätta till min klänning som jag redan hade blivit arg på. Det tutade utanför och Ida tog upp ett lila paraply och höll det ovanför mig medans vi gick ut i regnet. En kille sprang och öppnade dörren till bilen för oss och vi båda log snällt mot honom.
"Heeej!" utbrast Helena och kramade snabbt om Ida, jag gick bakom henne och Helena la båda händerna på min axlar innan hon drog in mig i en kram.
"Jag har saknat dig." Hon släppte taget om mig. "Och det här är min pojkvän Simon, det var ett tag sedan ni träffades." Vi nickar och Simon skakar hand med oss båda.

Bilresan går fort, vi sitter och pratar om allt från hur Helena och Simonas senaste resa till Kina var till vart vi köpte skorna. Helt plötsligt öppnas dörren bredvid mig och samma kille som öppnade för oss förut sticker in sitt huvud.
"Vi är här nu" Han sträcker fram sin hand mot mig och hjälper mig ut och jag råkar fnissa högt över hur speciellt det känns att få hjälp ur en bil. Mannen kollar lite på mig innan han ger ifrån sig ett artigt leende och släpper Helenas hand.

Vi går upp för grusgången och en man visar oss in i lokalen.

 

Musiken spelas behagligt högt, på bord runt om i det stora rummen står det pumpor med lyktor i. Ett bord är fullt av massa mat, någon dricka med fake spindlar i och på en tallrik står det cupcakes i form av spöken, pumpor och häxhattar. Det är fullt med folk, men det är inte rörigt, inte som en utav de vanliga festerna, alla här är professionella.

 

Helena lämnade oss redan när vi hängde av jackorna, en utav hennes chefer ville tala med henne. Ida hade gått för att hämta dricka så nu stod jag här ensam med Simon. Simon lägger ena handen på min axel när han skrattar åt något som jag sa jag ler stort mot honom.

Helt plötsligt vänder sig Simon om och vinkar hit sig några. Jag vänder mig snett och det är först jag inser vilka det är bakom maskarna när jag ser det lockiga håret.

 

 

min blogg ser helt hemskt ut just nu. vet inte varför den gamla försvan.

någon som gör en gratis design eller kan hjälpa mig? skriv i en kommentar då, skulle verkligen vara snällt.

 

"Neej, jag vill göra det!" skriker Emma och sträcker sig mot vispen. Ida suckar högt och ger henne den.
"Du får hålla i hårt då" Elvispen brummar högt och Emma sitter på bänken med båda händerna på vispen och fnissar högt. Jag skakar på huvudet åt henne och böjer mig ner för att ta ut plåten ur ugnen.

Vi bakar kakor, det är två dagar till halloween och vi ska gå på en fest. Jag och Ida dårå. Egentligen var det en fest för alla som jobbade där, men jag hade fått en inbjudan i alla fall. Det skulle vara mycket folk på festen, mycket kändisar, det kunde bli rörigt och vi skulle lämna över Ida hos en utav hennes dagisfröknar som hade erbjudit att passa henne när vi frågade. Hon skulle tydligen vara helt ensam på halloween och hon och Emma kom överens väldigt bra. Och kakgalen som hon var, ville hon ha halloween kakor i stället för pengar.

 

"Här Emma" Jag ger henne skålen med den vita glasyren och Emma kryper  över bänken för att komma till mig. Jag tar upp en kaka i form utav ett spöke och ger henne den. Emma börjar lägga på en stor klick glasyr och jag skrattar när hon tappar kakan uppoch ner. Emma kollar upp på mig och fnissar.

 

"Vill ni ha hjälp?"  Helt plötsligt står det en kvinna bakom mig. Ida vänder sig om från hyllan med hattar på inne i klädaffären och jag nickar.
"Har ni några maskar? Halloween." Kvinnan nickar och ler och visar att vi ska följa efter henne. Emma grabbar tag i min hand så att hon går mellan mig och Ida.
Tjejen öppnar ett glasskåp med sin nyckel och drar ut en hylla under. Det finns många maskar där, alla var fylla med glitter. "Någon såndär?"

Jag nickar och hon tar upp en svart mask med svan vingar på. Klassisk. Både jag och Ida skakar på huvudet.
"Har du något mer annorlunda? Udda men fortfarande fint." Kvinnan skjuter igen lådan och öppnar den bredvid istället.Hon plockar upp en svart mask med något mönster fram, det går liksom upp som blommor och slingor.
"Den skulle vara jätte snygg på dig Ida, prova!" Ida nickar och släpper Emmas hand och tar emot masken.  Hon sätter på sig den och går fram till den närmaste speglen.
"Den här är min!" ler Ida och kvinnan nickar gillande.
"Vill du ha någon liknande?" frågar hon mig och jag nickar. Hon tar fram en annan mask ungefär likadan fast slingorna går ut på sidorna. Istället för bara svarta stenar så gnistrar dem i rött och grönt med.
"Provaa!" härmar Emma mig och jag skrattat och sätter på mig den.
Den sitter verligen perfekt vid min ansikte och jag nickar. "Jag tar denna med."

"Ska lillan också ha någon?" Båda Ida och jag skakar på huvudet och Emma protosterar högt.

"Joo! Denna ska jag ha!" Hon sätter sig ner på huk och plockar upp en rosa i form utav en gris. Den är helt utan stenat och Emma drar av sig sin rosa mössa för att prova den.
"Miiin!" tjuter hon och Ida nickar.
"Ja, okej då" ler hon mot sin dotter.

 tack för alla kommentarer på förra!

Jag halv satt i hotellsängen och zappade mellan kanalerna. Alla kanalerna var på tyska tills jag kommer in på någon nyhetskanal.

"What gonna happen to the show now? Is it going down? Or can they keep up, even tho they lost many fans."

Säger en tjej snabbt på americans engelska. Det kommer upp en klipp från när vi blev intervjuvade utav Ida och Elizabeth. Det ritas upp en blixt mellan Liz och Ida och jag kollar förvirrat när en tidining visas.
"TV STJÄRNA SPARKAS" står det som en stor rubrik och under är det en bild när Liz ler.

Min hotelldörr öppnas och utanför står Liam. Jag vinkar snabbt in honom och pekar på tvn, där klippet fortfarande visas.
"Visste du att hon hade blivit sparkade?"
Liam ler snett mot mig.
"Vadå visste du inte?" Jag skakar på huvudet och Liam suckar lite. "Det är typ värsta stora nyheten. Tycker det är synd, dem gjorde ju sin grej. Och dem gjorde det ju bra." Liam andas in. "Men i alla fall, jag kom hit för att säga att vi ska äta middag nu."

 

Han ringde på måndagen. Jag stod i köket och höll på med köttet som skulle bli våran middag.

"Hej" svarade jag med mobilen inklämd mellan axlen och kinden.

"Hej det är Harry" sa han och jag stelnade till.
"Hej" det blev tyst en stund och jag flyttar över köttet till stekpannan.

"Jag hörde att du hade fått sparken" säger Harry och jag ler över att det är så stelt.
"Ja jo, men det löser sig nog."

"Är det.. mitt fel?" frågar han och jag skakar på huvudet även fast han inte kan se.
"Det var mitt beslut, jag kunde säga nej."

"Så det var mitt fel?" frågar han och lägger sedan på luren. Jag kollade förvirrat på den.

Deppdagar. Jag satt i min pyjamas i soffan. Ida kom fram och gav mig en kram.

"Jag kommer hem vid fyra, glöm inte att ta tempen på Emma om några timmar, okej?"
Jag nickade och kollade snabbt på Emma som låg i soffan mot mig. Hon var in virrad i sitt täcke och kollade trött på nickelodeon. Stackarn hade fått en typisk höstförkyldning. Ida går fram till Emma och ger henne en puss på kinden.
"Krya på dig nu" säger hon och stryker handen över hennes panna. "Så ni klarar er nu?"

Båda jag och Emma kollar upp på Idaoch suckar. Jag har passat henne förut, och är ungefär som en extra mamma för Emma. Ida skrattar och går ut från lägenheten.

 

Emma hade somnat, klockan var lite över tolv och jag sträcker mig och tar försiktigt fjärkontrollen ur hennes hand. Jag zappar över till mtv. Det är en repris på VMA och jag ler när Katy Perry kommer upp på scenen. Hon ropar upp dem nominerade och jag stelnar till när  jag hör One Directions namn. Jag visste inte att dem var med? Jag suckar och inser hur lite jag vet om dem. Emma sätter sig upp. Hon gnäller till och jag flyttar över mig till henne.
"Hur är det vännen?" Emma lutar trött sitt huvud mot mig och jag lägger handen på hennes panna.
"Jag ska bara hämta tempen okej?"

När jag kommer tillbaka ligger Emma ner igen. Jag stannar till och ser att One Direction står på scenen. Alla ler och dem håller i ett pris. Man ser Katy stå i bakgrunden och le och det stör mig att alla står och ler så stort. Min blick fastnar på Harry som tar tag i microfonen och börjar säga något. Han ler stort och det stör mig. Det var ju ändå han som fick mig att förlora jobbet.
"Kommer du eller?" Gnäller Emma och kollar på mig. Hon sträcker ut armen mot mig och jag ler och sätter mig bredvid henne. Emma gapar snällt munnen innan jag har sagt till och jag skrattar till och stoppar in tempen.
"Du är allt duktig du" ler jag och strycker henne över hennes rosa nattlinnes rygg.