på nästa torsdag är det precis en månad sedan ägaren utav bloggen gick bort.

hon kommer alltid finnas i våra hjärtan.

nadja, vi saknar dig så mycket.'

Jag vaknade utav att någon skakade om mig och jag öppnade trött ögonen. Louis, den killen jag hade dejtat i snart tre månader satt på sängkanten. Jag visste inte hur jag skulle beskriva min releation med Louis. Vi hade varit ute på många dejter, jag hade till och med bott hos honom ett tag men det fanns inget som gjorde det så tydligt att jag skulle våga säga att jag var hans flickän.

 

Louis log mot mig och strök handen över min arm.

"Jag har fixat frukost till oss. Vi måste åka om en timme om vi ska komma fram till lunch." Jag nickade och kände hur det sög till av nervositet i magen. Det var idag vi skulle åka till Doncaster och jag skulle få träffa Louis familj för första gången. Tog man med en som man dejtade till ens familj? Klart man kan, även fast det inte är lika vanligt. Louis granskade mig när jag gick uppoch drog på mig en vit blus som jag hade med mig och dem svarta byxorna jag använde igår.

 

Vi satte oss i hans bil och jag fingrade på armbandet som jag hade på mig. Louis som märkte att jag var nervös la handen på mitt ben och lutade sig fram och gav mig en puss på kinden.

"Det kommer gå bra, jag skulle inte ta med dig om jag inte tror att dem kommer gilla dig." Jag nickar och han ger mig ett snabbt leende.

Det stod några fans ute på gatan, det var ett halvår sedan Louis och hans bandkompisar åkte ut från x-factor och även fast dem fick mycket uppmärksamhet när dem var ute på stan så var det nästan aldrig några fans utanför hans och Harrys lägenhet. Dem vinkade glatt mot Louis och verkade inte lägga märke till mig.

 

"Okej det kommar bara vara mamma som heter Johannah men vill bli kallad för Jay, och mina fyra syskon, Felicite, Lottie, Phoebe och Daisy. Phoebe och Daisy är yngst, dem är tvillingar, Felicite eller Fizzy har brunt hår medans Lottie har ljusare okej?" Jag nickar och han och gav mig ett snabbt leende innan han kollade fram igen på vägen.

"Var inte nervös Sanna, dem kommer älska dig." Jag mötte hans blick i bakspeglen och nickade.

"Vi är nog framme om en halvtimme."

 

Jag stod snett bakom Louis på trappan och han tog tag i min hand. Med den andra handen plingade han på dörren och den öppnades några sekunder senare. En brunhårig kvinna rusade fram och slog armarna om Louis och han släppte min hand och jag antog att det var Jay.  När hon släppte Louis kollade hon på mig och log stort.

"Kom in!" hon visade att vi skulle komma in och hon kramade om mig med. Jag hörde hur Louis drog igen dörren bakom oss och när hon gick ur kramen höll hon fortfarande lätt i mina armar.
"Och du måste vara Sanna, Lou har pratat jätte mycket om dig!"

"Bara bra saker, hoppas jag" ler jag skämtsamt och hon skrattar.

"Självklart. Ni måste vara hungriga jag håller på med maten. Och jag är Jay." Log hon och försvann ut i köket.

Louis kramade om mig och viskade i mitt öra. "Det var väl inte så farligt, eller hur?" jag skakade på huvudet och han tog tag om min hand och ledde ut mig i köket.
"Vart är dem andra?" frågar han medans Jay står och hackar sallad.
"I trädgården" Jay ler stort mot Louis när han börjar gå mot altandörren och sedan uppmuntrande mot mig. Louis vänder sig om och jag går i kapp honom och han greppar tag i min hand igen. Han går först ut och vi kommer ut på en trä altan. Det finns ett bord som är dukat, vi ska troligtvis äta där senare. Louis släpper min hand och rusar ut mitt på trädgården och en liten tjej hoppar upp i hans famn och jag ler stort. Resten utav tjejerna som sitter i en hängmatta springer fram till honom och han kramar om dem alla. När han har släppt dem kollar dem lite osäkert men nyfikten på mig. Louis springer fram till mig och tar tag i min hand och vi går fram mot dem.
"Är du Louis fllickvän?" säger en utav de yngsta och jag kollar upp på Louis.
"Ja det är det" säger han leendes medans han drar mig mot honom och ger mig en puss på kinden. Jag skrattar, dels för att han faktiskt sa att jag var hans flickvän och dels för att det kittlades när han andades ut vid mitt öra. Barnen log stort och Louis började presentera dem.

"Vill du se mitt rum?" Daisy kommer fram och ler snällt mot henne.
"Visst"

"Kom" hon tar tag i min hand och börjar gå med mig in och när jag kollar bak så ler Louis stort mot mig och gör tummen upp och de andra flickorna ler glatt mot mig. Phoebe kommer springandes bakom oss och hon tar tag i min andra hand och vi går tillsammans förbi köket och Jay och jag undrar vad det jag var rädd för. Dem alla är snälla, och verkar vara ungerfär som Louis. När vi sitter inne på Daisy matta och resten utav barnen har kommit upp så kommer Phoebe och sätter sig i mitt knä. Hon lutar sitt huvud mot min bröstkorg och jag ler stort och när jag kollar upp så står Louis och Jay och ler i dörröppningen.

 

ni behöver inte oroa er alls, har ju bott på sjukhuset rätt länge nu men nu på julafton fick jag komma hem och fira med min släkt och mina vänner!! har inte kunnat träffa alla på jättelänge så är superglad nu :')

 

 

 

Jag satt inne på mitt rum i bara ett par korta shorts och en t-shirt. Det var jätte varmt i rummet och jag vände mig i sängen. Det lät i köket och jag log utav tanken att det var min pojkvän Liam som gjorde matsäck. Det var sommar och vi skulle vara på stranden idag. Dörren till vårat sovrum sköts upp och Liam kom och satte sig bredvid mig på sängen.

"Du måste gå upp nu" Liam la sig ner bakom mig och pussade mig på kinden och strök mig över magen. "Det är jättefint väder ute." jag svarade inte, morgontrött som jag är. Liam suckade. "Går du upp om jag fixar frukost till dig?" Jag ler och vrider på mig i sängen och drar upp täcket.

 

Liam står i köket med endas mjukisbyxor. Han rör om i stekpannan och jag smyger fram och lägger armarna runt om hans midja. Han hoppar till och jag skrattar till lågt och pressar mitt ansikte mot hans rygg.

"Skrämde jag dig?"

"Lite" Han lossar på mina armar och vänder sig om och kramar om mig. "Bra att du är uppe, princess." Han släpper mig snabbt för att lägga upp omeletten på en talrik och ställer den på bardisken. Jag hoppar upp på stolen framför.

"Jag går och packar dina saker, ska du ha med den rosa bikinin?" Jag nickar med munnen full utav mat och sväljer innan jag fortsätter.
"Du skämmer bort mig.

"Vi måste ju komma iväg någon gång" säger han leendes som världens sämsta ursäkt.

 

Jag svänger in på strand parkeringen och parkerar Liams cab i skuggan under ett träd. Liam som fortfarande inte har skaffat körkort men köper bilar som en galning hoppar ut.
"Vad skönt det är" säger han och greppar min hand med sin lediga hand. Jag sätter min andra hand över pannan för att kunna se ut på stranden.
"Det är nästan helt tomt." mumlar jag och blir tvungen att stanna för att tömma ballerina skon på sand.

Sanden bränns på mina bara fötter och jag lägger snabbt ut filten som vi hade med oss så att jag kan ställa mig på den så mina fötter ska överleva. Liam ler mot mig och gör samma sak. Han drar av sin tröja och jag kan inte låta bli att titta på hans mage. Liam puttar lekfullt till mig och jag fnissar till när han drar av mig min tröja.

"Nu ska D/N bada" säger han glatt och och slänger mig över axlen. Jag sprattlar och sparkar med mina ben men han håller hårt i mig och går ut på bryggan. Han slänger mig i vattnet även fast jag fortfarande har mina shorts på mig med mobiltelefon i fickan. Liam dyker snabbt i bredvid mig och jag skrattar och lägger armarna på hans axlar. Liam drar mig mot honom så att jag kan korsa mina ben mot hans rygg och jag ler stor och fnissar i det varma vattet.
"Du vet väl att vi förtstörde min mobil va?" Liam lutar sig fram och kysser mig innan han svarar.
"Vi fixar det, jag älskar dig." Jag lutar mitt huvud mot hans och drar honom tätare intill mig.
"Jag älskar dig med."

Jag satt inne på kontoret med Ida bredvid mig. På stolen framför mig satt våran chef Tom och bakom honom stod Helena. Jag hade ingen blekaste aning om varför dem hade bjudit in mig.

"Det är viktigt för oss alla att vi inte förlorar tittare." Började Tom. "Och sedan du försvann så har vi förlorat många, och om inte vi får tillbaka dem så håller vi inte måtten för att showen ska sändas på denna kanal. Och då kommer vi alla att få förlora jobben." Tom harklar sig och kollar snabbt mot Helena som nickar instämmande."Och därför ger vi dig en till chans även fast det du gjorde var oförlåtligt. Du är tillbaka i branschen, Elizabeth." Och för den första gången ler han mot mig. Helena gör tummen upp mot mig och Ida slänger sig över mig.
"Jag visste det" tjuter hon mot min hals och jag strycker henne över håret med blicken på Tom som nu har sitt allvarliga ansiktsuttryck.

"Var här klockan åtta. Prick, inte en minut senare" säger han och jag ler stort mot honom.

 

"Kom älskling, dethär måste vi fira" strålar Ida mot mig. Vi har precis satt oss i en taxi efter att ha lämnat över Emma hos en utav våra vänner. Vi är påväg mot en nattklubb, klockan är lite mindre än halv nio och vi båda är glada och på fest humör. Jag lutar mig bakåt och Ida lägger armarna om mig och pussar mig på kinden.
"Detta kommer bli sjukt kul" säger hon och skrattar medans jag flinar och kollar ner på min röda klänning. Den sitter en bra bit över knänen och är sjukt tajt så att jag inte kan sitta normalt. Jag blundar och låter Ida visa vägen fram till klubben.

-

Harrys hand smiter in under min tröja och smeker långsamt över min höft. Jag ryser till och han drar ner den långsamt mot min rumpa. Jag släpper honom och tar ett steg bak. Harry ser först besviken ut men samlar sig och kollar på mig. "Gjorde jag något fel?"

Jag skakar på huvudet och suckar. Ska jag berätta för honom? "No.." mumlar jag och Harry tar snabbt ut te påsarna ur våra koppar. Han sträcker fram den ena till mig och går in mot soffan, som han har varit här förut.  Jag ler mot honom när han ställer ner tekoppen på soffbordet och sträcker fram armarna mot mig. Jag ställer ner tekoppen på bordet och kryper upp i hans famn. Han lutar sin haka på mitt huvud, har ena armen runt mig och jag ryser av behaglighet.

"Ibland så tror man nästan att du är blind." Jag kollar upp på honom och flyttar mig bakåt så att jag sitter mot armstödet med fötterna uppe i soffan nära hans ben. "Som när du inte märker att jag vill ha dig."

"Va?" Jag skrattar och kollar honom i ögonen. Harry möter min blick innan han kollar ner på sina händer som ligger i hans knä.

"Asså, vilken människa som helst skulle ju ha fattat att jag gillar dig. Allt som jag har gjort. Det var jag som fick in dig på festen."

"Jag trodde det ver Helena." Harry skakar på huvudet och flyttar upp sin hand på mitt knä.
"Kan inte vi prova-" Harry sväljer och möter min blick."att gå ut på en dejt igen. Fast en riktigt denhär gången."

Jag kollar osäkert på honom och Harry försöker få till en 'puppy' blick och jag skrattar.
"Detdär hjälper inte. Men okej. Om vi tar det långsamt."

"Ska vi redan bestämma datumet för bröllopet,då?" Skämtar Harry och lyfter upp mig på satt jag sitter i gränsle över honom. Jag skrattar till och våra läppar möts snabbt innan jag drar mig ifrån honom.

"Vi skulle ta det långsamt." säger jag och höjer på ögonbrynen. Harry ger ifrån sig en blandning utav en suck och ett stön innan han ler upp mot mig.
"Okej, jag måste kanske gå då."

Jag mumlar instämmande och Harry hjälper mig bort från honom. Han grabbar tag i sin tekopp men jag skakar på huvudet. "Jag fixar det." Han nickar och vi går tillsammans mot dörren. Han ett steg före, jag efter. Han drar på sig sin jacka som han hängde upp på en krok och sträcker ut armarna mot mig. Jag ler stort och låter honom krama om mig hårt.

"Du förresten, vi kan väl hålla lite låg profil i början. Du kan ju berätta för Ida men bara hon är lite tyst med det. Paparazzis, du vet." jag nickar och går ur kramen.
"Vad du vill." Harry nickar hejdå till mig innan han öppnar dörren. Jag ställer mig i dörrkarmen och ser hans ryggtavla försvinna ut genom porten. Jag går in och stänger dörren igen. Ler.

 Harry hade tydligen lärt sig vart jag bodde. När jag försökte visa vägen log han bara och skakade på huvudet åt mig. "Jag vet redan" sa han och gav mig ett snabbt leende i backspeglen. Jag nickade och han svängde in och ställde sig vid trottoaren.
"Tack för skjutsen" log jag och han nickade som ett varsågod.
"Jag följer dig till dörren." sa Harry och gick ut ur bilen innan jag hann protestera. Han hann runt bilen och öppnade min bil dörr och jag skrattade högt. "tack"

Harry öppnade också porten och när vi kom fram till våran ytterdörr så stannade han där.
"Jaa.." sa jag och började låsa upp. Harry stod där och sa ingenting. Jag skrattade till. "Du vill komma in, eller hur?"
Harry log snett och jag öppnade dörren för oss båda. Klockan var lite efter halv tolv

"Är jag helt fel om jag säger att det känns som om du planerade detdär?"
"Nej" svarade han och jag log och sparkade av mig mina skor.

 

Vi satt i turnebussen. I bussen fanns det är rum med inbyggda sängar, två badrum, ett litet kök, chaufförens lilla ställe, och vårat stora sällskapsrum. Vi satt där nu. Jag hade lagt upp mina ben på bordet och lutade mig bakåt i soffan.
"Din tur, Niall." Zayn kastade playstation kontrollen på mig och jag fångade upp den innan den for i golvet. Jag skulle köra mot Louis, han hade vunnit över Zayn. Jag satt mellan Harry och Liam, dem båda satt nere i sina telefoner, som vanligt. Jag startade spelet och det slutade med att Louis vann.
Jag sträckte fram kontrollen mot Harry, han märkte inget och jag suckade. "Harry"

Ingen reaktion från honom och jag knuffade på honom. "Din tur" Han nickade och la ifrån sig mobilen och precis när han hade lagt ner den på bordet så plingade det till. Harry böjde sig framåt igen och Zayn suckade högt.
"Seriöst? Vem smsar du med?" Harry kollar upp från mobilen och jag passar på att försöka se namnet. Harry drar snabbt undan den och knuffar bort mig. "Sluta! Med en kompis bara."

"En kompis med boobies?" Zayn viftar på sina ögonbryn och jag bryter ut i skratt.

"Typ" ler Harry och vänder sig om mot mig.
"Du kanske också borde träffa någon snart." i vanliga fall så skulle jag ha blivit stött den av kommentaren men jag rycker på axlarna och lutar mig bakåt.
"Kanske redan har gjort det." Jag ler stor när jag tänker på henne, och dem andra killarna märker det och skrattar högt åt mig.
"Gulligt" säger Louis och lutar sig bakom Harry för att nypa mig i kinderna.

"Vad heter hon då?" Liam har nu släppt sin mobil och kollar intresserat på mig.
"Elizabeth." säger jag och kollar ner i golvet. Mina kinder rodnar och jag är allt för upptagen med att dölja det för att märka blickarna Harry och Louis ger varandra.

 

"Vill du ha något? Te?" Harry följer efter mig in köket och sätter sig ner på en stol. Jag sätter på tevatten utan att vänta på något svar och ställer mig lutad mot diskbänken med blicken på honom. Harry trummar med fingret på bordet som enligt mig är väldigt irriterande. Jag suckar högt åt det och vänder bort blicken precis när vattenkokaren slutar. Jag börjar hälla vatten i tekannan och hör hur Harry kommer fram till mig.
"Irriterade det dig?" säger Harry snällt och lägger förskitigt handen på min midja. Jag ställer ner vattenkokaren och nickar. Harry drar in mig i en kram.
"Förlåt" säger han mjukt innan han tar ett steg ifrån med båda sina händer runt min midja nu. Jag kollar ner på dem och Harry drar mig närmare igen. Jag ler lite mot hans bröstkorg innan han kollar ner på mig. Våra ansikten är mindre än en decimeter ifrån varandra. Jag känner hans andedräckt mot mig och han böjer sig ner. Våra läppar möts och känslorna bubblar upp i mig. Jag ler innan jag slutar mina ögon och låter Harry dra mig närmare honom igen.

 

Det spöregnade ute. Ida sprang med ena handen ovanför huvudet, som om det skulle hjälpa. Jag hade valt att sitta kvar i bilen och Ida öppnade bildörren. Jag kollade på huset där Emma stod och vinkade mot oss. Ida lutade sig över mitt säte och vinkade stort till Emma innan hon startade motorn.

 

Det var bara några minuter kvar tills limousinen skulle komma. Vi skulle dela med Helena och hennes man. Det gjorde mig nervös, vi hade knappast pratat sedan jag hade blivit av med jobbet bara några gånger över telefon, och nu så skulle jag få träffa henne öga mot öga. Jag drog handen för att rätta till min klänning som jag redan hade blivit arg på. Det tutade utanför och Ida tog upp ett lila paraply och höll det ovanför mig medans vi gick ut i regnet. En kille sprang och öppnade dörren till bilen för oss och vi båda log snällt mot honom.
"Heeej!" utbrast Helena och kramade snabbt om Ida, jag gick bakom henne och Helena la båda händerna på min axlar innan hon drog in mig i en kram.
"Jag har saknat dig." Hon släppte taget om mig. "Och det här är min pojkvän Simon, det var ett tag sedan ni träffades." Vi nickar och Simon skakar hand med oss båda.

Bilresan går fort, vi sitter och pratar om allt från hur Helena och Simonas senaste resa till Kina var till vart vi köpte skorna. Helt plötsligt öppnas dörren bredvid mig och samma kille som öppnade för oss förut sticker in sitt huvud.
"Vi är här nu" Han sträcker fram sin hand mot mig och hjälper mig ut och jag råkar fnissa högt över hur speciellt det känns att få hjälp ur en bil. Mannen kollar lite på mig innan han ger ifrån sig ett artigt leende och släpper Helenas hand.

Vi går upp för grusgången och en man visar oss in i lokalen.

 

Musiken spelas behagligt högt, på bord runt om i det stora rummen står det pumpor med lyktor i. Ett bord är fullt av massa mat, någon dricka med fake spindlar i och på en tallrik står det cupcakes i form av spöken, pumpor och häxhattar. Det är fullt med folk, men det är inte rörigt, inte som en utav de vanliga festerna, alla här är professionella.

 

Helena lämnade oss redan när vi hängde av jackorna, en utav hennes chefer ville tala med henne. Ida hade gått för att hämta dricka så nu stod jag här ensam med Simon. Simon lägger ena handen på min axel när han skrattar åt något som jag sa jag ler stort mot honom.

Helt plötsligt vänder sig Simon om och vinkar hit sig några. Jag vänder mig snett och det är först jag inser vilka det är bakom maskarna när jag ser det lockiga håret.

 

 

min blogg ser helt hemskt ut just nu. vet inte varför den gamla försvan.

någon som gör en gratis design eller kan hjälpa mig? skriv i en kommentar då, skulle verkligen vara snällt.

 

"Neej, jag vill göra det!" skriker Emma och sträcker sig mot vispen. Ida suckar högt och ger henne den.
"Du får hålla i hårt då" Elvispen brummar högt och Emma sitter på bänken med båda händerna på vispen och fnissar högt. Jag skakar på huvudet åt henne och böjer mig ner för att ta ut plåten ur ugnen.

Vi bakar kakor, det är två dagar till halloween och vi ska gå på en fest. Jag och Ida dårå. Egentligen var det en fest för alla som jobbade där, men jag hade fått en inbjudan i alla fall. Det skulle vara mycket folk på festen, mycket kändisar, det kunde bli rörigt och vi skulle lämna över Ida hos en utav hennes dagisfröknar som hade erbjudit att passa henne när vi frågade. Hon skulle tydligen vara helt ensam på halloween och hon och Emma kom överens väldigt bra. Och kakgalen som hon var, ville hon ha halloween kakor i stället för pengar.

 

"Här Emma" Jag ger henne skålen med den vita glasyren och Emma kryper  över bänken för att komma till mig. Jag tar upp en kaka i form utav ett spöke och ger henne den. Emma börjar lägga på en stor klick glasyr och jag skrattar när hon tappar kakan uppoch ner. Emma kollar upp på mig och fnissar.

 

"Vill ni ha hjälp?"  Helt plötsligt står det en kvinna bakom mig. Ida vänder sig om från hyllan med hattar på inne i klädaffären och jag nickar.
"Har ni några maskar? Halloween." Kvinnan nickar och ler och visar att vi ska följa efter henne. Emma grabbar tag i min hand så att hon går mellan mig och Ida.
Tjejen öppnar ett glasskåp med sin nyckel och drar ut en hylla under. Det finns många maskar där, alla var fylla med glitter. "Någon såndär?"

Jag nickar och hon tar upp en svart mask med svan vingar på. Klassisk. Både jag och Ida skakar på huvudet.
"Har du något mer annorlunda? Udda men fortfarande fint." Kvinnan skjuter igen lådan och öppnar den bredvid istället.Hon plockar upp en svart mask med något mönster fram, det går liksom upp som blommor och slingor.
"Den skulle vara jätte snygg på dig Ida, prova!" Ida nickar och släpper Emmas hand och tar emot masken.  Hon sätter på sig den och går fram till den närmaste speglen.
"Den här är min!" ler Ida och kvinnan nickar gillande.
"Vill du ha någon liknande?" frågar hon mig och jag nickar. Hon tar fram en annan mask ungefär likadan fast slingorna går ut på sidorna. Istället för bara svarta stenar så gnistrar dem i rött och grönt med.
"Provaa!" härmar Emma mig och jag skrattat och sätter på mig den.
Den sitter verligen perfekt vid min ansikte och jag nickar. "Jag tar denna med."

"Ska lillan också ha någon?" Båda Ida och jag skakar på huvudet och Emma protosterar högt.

"Joo! Denna ska jag ha!" Hon sätter sig ner på huk och plockar upp en rosa i form utav en gris. Den är helt utan stenat och Emma drar av sig sin rosa mössa för att prova den.
"Miiin!" tjuter hon och Ida nickar.
"Ja, okej då" ler hon mot sin dotter.

 tack för alla kommentarer på förra!

Jag halv satt i hotellsängen och zappade mellan kanalerna. Alla kanalerna var på tyska tills jag kommer in på någon nyhetskanal.

"What gonna happen to the show now? Is it going down? Or can they keep up, even tho they lost many fans."

Säger en tjej snabbt på americans engelska. Det kommer upp en klipp från när vi blev intervjuvade utav Ida och Elizabeth. Det ritas upp en blixt mellan Liz och Ida och jag kollar förvirrat när en tidining visas.
"TV STJÄRNA SPARKAS" står det som en stor rubrik och under är det en bild när Liz ler.

Min hotelldörr öppnas och utanför står Liam. Jag vinkar snabbt in honom och pekar på tvn, där klippet fortfarande visas.
"Visste du att hon hade blivit sparkade?"
Liam ler snett mot mig.
"Vadå visste du inte?" Jag skakar på huvudet och Liam suckar lite. "Det är typ värsta stora nyheten. Tycker det är synd, dem gjorde ju sin grej. Och dem gjorde det ju bra." Liam andas in. "Men i alla fall, jag kom hit för att säga att vi ska äta middag nu."

 

Han ringde på måndagen. Jag stod i köket och höll på med köttet som skulle bli våran middag.

"Hej" svarade jag med mobilen inklämd mellan axlen och kinden.

"Hej det är Harry" sa han och jag stelnade till.
"Hej" det blev tyst en stund och jag flyttar över köttet till stekpannan.

"Jag hörde att du hade fått sparken" säger Harry och jag ler över att det är så stelt.
"Ja jo, men det löser sig nog."

"Är det.. mitt fel?" frågar han och jag skakar på huvudet även fast han inte kan se.
"Det var mitt beslut, jag kunde säga nej."

"Så det var mitt fel?" frågar han och lägger sedan på luren. Jag kollade förvirrat på den.